Nu är det 6 dagar kvar till årets viktigaste dag (nej det är varken julafton eller nyår) utan dagen då en flicka jag inte känner så väl men råkat binda otroligt massa känslor vid kommer på besök.

Jag har väldigt, väldigt svårt för att få känslor som dessa för nån. jag minns faktiskt inte om det skett sedan  tonåren.

ja tror en psykolog säkert skulle bottna det från att min far dog när jag var liten, och de svikna tillfällerna som hör alla barns uppväxt till att jag har svårigheter med att binda känslor vid någon... jaja trams trams detta är mina funderingar på hur jag tror någon annan ser situationen.
Jag vill tro jag inte funnit den rätta :)

Men jo... nu har romantinkern i mig har fullt sjå och tramsigheten é total.. Jag hoppas verkligen inte jag skrämmer bort denna flickan. Mitt problem är att jag skulle nog kunna göra vad som hellst för henne nu, men jag tror det är mest förmin egen skull, att jag tycket att det är så sjukt roligt att ha någon att pyssla om mer än känslorna för henne (fast känslorna är gigantiska de med)

aeghh.. fan oxå!
mina tankar brukar ju vara logiska.. inte alltid korrekta men logiska. känns som jag håller på att tappa fotfästet, eller som att sinnet balanserar på en knivsägg gjord utav mental oreda...

Sen var de jobbet jag tänkte gnälla över men tar de en annan dag..

Imorgonska jag fira en "vuxen Jul" vilket innebär att dricka onödigt massa öl och gå å lägga sig utan nån som helst logisk anledning..

God Jul vem som nu läser detta hoppas du hittar nån intressantare läsning nån annanstans  :P